Author Archives: br Björn

Jesus som svar

Det minsta är det största. Det sista är det första. Det längst bort är närmast. Det mest obegripliga är det mest begripliga. Det mest abstrakta är det mest konkreta. Det fattigaste är det rikaste.
Svaret på gåtan? Jesus Kristus – född av Fadern före all tid, född av Maria till världen.
Gud som människa? Att leva mer än förstå. Ett barn att älska. Att våga hoppa. och hoppas.
God Jul Gott 2019 – vi börjar med Domino 9 januari, på Sandgatan 8, kl 19.

The smallest is the biggest. The last is the first. The most distant is the closest. The least understandable is the most understandable. The most abstract is the most concrete. The poorest is the richest.
The answer to the enigma? Jesus Christ – born by the Father before all time, born by Mary to the world.
God as human? To live more than to understand. A child to love. A master to follow. Daring to jump. and hope.
Welcome all persons interested in life and faith and love, to Domino in January.

 

Advertisements

Advent celebration + Friendship renewed

We started last week with Advent celebration, the special joy of longing for Christ, for us for our world. Early on Friday morning we gathered for adoration of the sacrament and morning prayer. Fadi and Marie had prepared brekfast and so we had a quiet and peaceful meal together. Coming Fridays we continue, starting at 7, if you like to join just sms br Björn, 24h before, +46762763667 .

Friendship initiative has continued now for quite some years, visiting the Roma people i the streets of Lund. A few weeks ago Colm came up with the idea to propose a meal once a week at the Dominicans at Sandgatan 8.
Last Monday we made a first try.  Colm and Leonardo made a good work to gather people, and we could welcome like ten people in the early evening. We had a good number of volunteers preparing and participating in this renewal of the Friendship initiative. We hope to continue, if you like to volunteer, just tell.

Den röda tråden-du är värd något

Så många bra kvällar vi haft på DominoOnsdag i höst.
Av sig självt har det blivit ett tema, en röd tråd som visat sig.
Det handlar om människans värde allt som försöker ta bort det värdet.
Två kvällar om transhumanism har bildat en stomme. I förkortning: om allt slutar med döden, vad är det då för vits? Tomheten sprider sig.
Med teknik försöker man förlänga livet och upphäva döden, spöket därborta. Men det eviga livet, det är väl en kristen väg? Ja, en annan, transcendensens, att vi kan bli mer, att något kan öppna sig, att en större kärlek sprider sig.
Tre andra kvällar var mer konkreta.
En med öppna meningar, att berätta för varann två och två. Öppna meningar som ” vad jag gillar med att leva…”, “en plats som var underbar för mig när jag var barn…” en person som hjälpte mig att tro att jag är någon…”
En där vi gick in i tystnad och talade om hur vi ser på tystnad.
En kväll där vi betraktade ( och blev betraktade) den andres ansikte. Vad säger ansiktet? Talar det inte om människans mysterium?
Meningen med det här? Att gå vägen med a spirituality from below, bli konkret, se att det finns ett nu där det eviga livet börjar. Eviga livet? – kärleken till Gud och till den som sitter intill dig – nu.
br Björn