Author Archives: dominolund

Tro och förnuft

De sista veckorna har vi pratat en hel del om tro och förnuft. För många så finns förnuftet, och sen finns tro som något extra, en tröst eller något eget som inte riktigt har med verkligheten vi lever i att göra. Eller tvärtom som med fundamentalister:  bara tro, och världen finns bara genom trons ögon.
“Förnuftet fullkomnar tron och tron fullkomnar förnuftet”,  säger Thomas af Aquino.  Hoppsan! – de hör alltså ihop? Att man förstår världen och verkligheten bättre genom tro? Att tron fördjupas genom att resonera och även använda tankar och företeelser från världen utanför den kristna traditionen?
Att resonera och komma fram till saker, det gör självständiga och fria människor. Den sista biten, att överge sig till tro för att förstå mer, det är att hoppa, att våga gå ut på den tunna isen och tro att den bär – därför att någon kallar dig: Kom och se.

 

Förändring?

I förrgår var biskop Anders på Domino och vi hade en stor middag med mycket folk. Men först fick vi höra om det andliga landskapet i Sverige av idag. Kanske förvånande? talade biskopen om alla slags öppningar och möjligheter, tröttheten på ett helt sekulärt perspektiv, längtan efter bön också hos icke-troende (!) och Katolska Kyrkan som en plats där verkligen olika kulturer möts. Tron som grund för möten mellan olika kulturer? Vi befinner oss faktiskt i en tid av möjligheter och vi kan bidra genom möten med varandra inom Kyrkan, med andra trossamfund och alla som har annan eller ingen tro. Nu, sa biskop Anders, Nu är möjligheten för var och en att se inåt vad som hindrar oss att älska och att öppna oss för Anden. Inte dåligt att få höra i en tid där kris och katastrof är så vanliga ord.

Understanding God?

Could we see something of God in the created world?
This was the claim of Thomas of Aquinas to whom br Pierre-André refered in his conferance last week on the Middle Ages in our serie The History of Thought. He meant that by analogy we could understand something of God. Analogy, that means that I can say a man is good and then say that God is good. We know something from our experience about what a good man is, so from that we can understand some quality of God, his goodness. But, with a big BUT… that God´s goodness is beyond man´s,  it´s something we not fully can grasp.
All this means also that from the created world we know something of God. Pope Francis uses this a lot, telling repeatedly that through the poor we can see God. The poor with their quality of poverty, not being able to conduct the situation, but at mercy of others, tells a lot about, God on the cross, in the hands of the others.
Perhaps and understandingly, this is not confortable to think or believe since it disturbs the image of him taking cara of everything. Well, he does…but in a quite different way, that should also be our Christian way.